Ivetofta Hembygdsförening

Härlig söndagsutflykt med turbåten Klacken.

Vädret var på sitt bästa humör, då är det passande att kliva på turbåten Klacken för att ge sig ut i Ivösjöns fina blåa skärgård. Dagens guidning stod erfarna Tommy Svensson för, som har arbetat på Iföverken sen 70-talet. Tommy bidrog till att berika våra kunskaper om Iföverken och Ivösjöns skärgård med hjälp av Klackens kapten Joakim som stod vid rodret med hjälp av assistent Oscar.

Båtturen utgick från småbåtshamnen i Bromölla mot Ivösjöns näst största ö Enö och Ivö är ju den största som vi alla vet. Efter en timmes båttur så var det dags för intaga picknickkorgen på Klackabacken fina badplats. Man märker att Ivösjöns vatten används till mycket fritidsaktiviteter var man än kommer, då det kommer in ett gäng kanotister som utgick från populära Wetlandi som är kanotcenter i Ivösjön.

Båten ”Klacken” är byggd i slutet på 1800-talet av Ljunggrens Mekaniska i Kristianstad och beställd av Oscar den II men enligt overifierade uppgifter annullerades kontraktet av okänd anledning samt att båten Klacken har varit i Ifö-verkens ägo sedan 1930.

Har i alla år varit något utav en maskot för bolaget och många har bidragit till dess bevarande. Tommy visade oss en bild var Klacken låg på Iföverkens område 1930.

När båtturen bär hem mot småbåtshamnen berättar kapten Joakim, vid flertal tillfällen har vi sett en stor fiskgjuse bo på en sten utanför Ållarviken, som ligger på södra delen av Ivö.

Från ca 250 meter lyckades jag ta en ganska hyfsad bild som blev en bra avslutning på Ivösjöns blåa skärgårdsresa.

Nog märker vi alla i båten att Ivösjön är Skånes största och vackraste sjö med omväxlande omgivningar och fantastiska vyer.

Arrangör: för rundturen var Ivetofta Hembygdsförening med hjälp av guide Tommy svensson

Text/foto peter lennartsson   20180721

 

En tidsresa in i Göeingeskogarna  

 

Runt ett 80-tal fick för en stund uppleva livet i Göingenskogarna på 1800-talet. Här träffades några skumma män längs en grusväg vid några stora stenblock som ligger mellan Strönhult och Björkhult. Vid grusvägens kant stod det en skylt med namnet Svartskolan, som pekade rakt in i skogen.                                                

Just här pågick en stor undervisning av självaste djävulen Neringen i svartkonst och magi. Folklustspelet spelades upp den 1 juli i Tiansgårdens trädgård med humor och glädje, som skildrade livet i de mörka Göingeskogarna i slutet på 1800-talet.

 

Rollfigurerna har en bakgrund som har funnits på riktigt under 1880-talet då Neringens barnbarn levde. Där finns Igla-Kitta, Kola Sissa, Nils-Ola Jösse med flera.                                                                                                             

Samarbete av Bromölla Musik- och Teaterförening och Ivetofta Hembygdsförening.

 Text/foto: peter lennartsson 20180701

Romsk minnescylinder är nu invigd och på plats vid Skräbeån

 

Ta mig till invigningen…

 

Folkskolans jubileum 175 år…En Sagolik Skola

1842 beslutade Sveriges riksdag om att allmän folkskola skulle införas, varvid det krävdes av alla Sveriges socknar på landsbygden och församlingar i städerna att de inom fem år skulle ordna skollokaler, anställa lärare och ordna läraranstalter.

Hembygdsföreningen hade med anledning av detta jubileum anordnat ett arrangemang. Söndagen den 19 november blev stora salen i Tiansgården glädjande nog helt fullsatt. En mindre utställning med massor av gamla skolföremål såsom kateder, skolbänkar, böcker, kulram, foton, skolplanscher, kläder, tidskrifter mm. hade ställts ut i Tiansgården. Vidare hade vi engagerat personer som gått sin folkskola i de gamla byskolorna och att personerna fritt fick berätta några av sina skolminnen.

Verner Oskarsson om Grödby-, Bert Nolin om Råby-, Bror Berg om Edenryd o Åby-, Lenalis Trulsvik om Gualöv-, Mats Tell om Valje- samt Ulla Britta Valdemarsson om Ivetofta skola skildrade lätt och roande om sin skolgång. Lars Ferm skildrade skickligt hur reformer och nya läroplaner påverkat folkskolans utveckling.

Peter Lennartsson hade med undertecknads hjälp framställt presentations program i Power Point. Viktiga årtal, skolbyggen, händelser, personer, beslut mm. hade plockats fram ur gömmorna.

Ett digert material om våra skolor som folkskoläraren John Persson sammanställt 1946, har utgjort ett viktigt underlag. Vi har omarbetat denna i en ny digital version och kommer på så sätt att bli mer tillgänglig för alla.

Några skolklasser passade på att göra studiebesök av utställningen i Tiansgården.

Vandringsutställningen `En Sagolik Skola` hade flera av oss besökt, den hade pågått sedan mitten av oktober på Regionmuseet i Kristianstad.

Text: Bosse Ferm

Film om den gamla dansbanan i Valje Nöje…

Folklustspelet Ellen & Alfred visade att kärleken håller länge…

 

Ann-Christine Elgan och Donald Hummel från Vissefjärda teatergrupp spelade upp föreställningen Ellen & Alfred den på Tiansgården den 11 juni. Sång, musik och massor med skämt, några lite under bältet, skådespelarna levererade så att vasstaket nästan reste sig av alla skratt som kom från ett fullsatt Tiansgården.

 

Lite om historien får vi väl berätta. Ellen kom in till staden med sin älskade rullator och kom först in på scenen, där hon väntade, väntade på att sin ungdoms stora kärlek Alfred skulle dyka upp. Till slut så kom Alfred in på scenen” Är det verkligen du Alfred”säger Ellen.” Ja Ellen”, jag har kommit till Sverige igen och till dig, svarade Alfred.

Nu ökade tempot i föreställningen, det blev munkyssar, giftemål med delar av där publiken deltog, Ellen hittade också prästen Bock. Däremellan sjöng Alfred kärleksvisor för Ellen. När föreställningen led mot sitt slut, så visade sig att kärleken dem emellan aldrig hade dött trots att de varit åtskilda och inte haft kontakt med varandra på de 60 år som gått.  Närmare 100 personer kom till föreställningen som inleddes med kaffe och tilltugg och som avslutades med stående ovationer.

Arrangemanget ordnades av Bromölla-Musik och Teaterförening i samarbete med Ivetofta Hembygdsförening.

Text/foto peter lennartsson 11 juni 2017

 ”Min Moa” kärleksakt charmade alla…

Söndagen den 16 oktober gästade Teater”Stenbärarland”Rosie Hennig från teatergruppen, som tolkar ”Min Moa”. 70 förväntansfulla åhörare såg fram emot en spännade eftermiddag, besvikna blev vi inte…på Ivetofta Hembygdsförenings höstsamkväm, som samtidigt också firade sitt 35 är jubileum.

.

Föreställningen är en nyskriven och påhittad berättelse om Moa Martinsson. Moa befinner sig på en Irlänska ön Inis Oirr. Hon finns bland klipporna längs kusten med öns fiskare. På Paddys bar berättade Moa hela sitt liv för Irländarna i baren.
Rosie Henning tolkade ur Moas dagbok på ett lättfattlig och tydligt sätt. Roligast var när kvinnorna som stod under ett äppelträd och fick lära sig hur man avbryter en kärleksakt. Mellan de mindre akterna spelade och sjöng den f.d Grus i Dojjan artisten Mats Henning på ett underbart sätt.
Moa Martinsson var en av de mest berömda proletärförfattarna, som framträdde under 1920- och 30-talen. Moa levde och flyttade till ett torp i Sorunda i Södermanland när hon var i slutet av tonåren och väntade sitt första barn.
Torpet var en omtyckt mötesplats för den tidens författare. Här levde och utvecklades också Harry Martinssons sitt författarskap. Torpet står kvar än idag i det skick som Moa lämnade vid sin död 1964.

Text/foto peter lennartsson 16 oktober 2016

Dramatiskt triangeldrama på Tiansgårdens trädgård.

 

Vilhelm Mobergs drama ”Marknadsafton” spelades upp i två akter med kaffe och fika i pausen, solen höll sig framme den mesta tiden…men trots detta så var det Vissefjärdas teatergrupp som värmde publiken mest

 

De’Gubbs levererade mängder av skratt…

 

Världsresenären och författare Axel de la Nietze från Olofström, som egentligen hette Axel Svensson i unga år, besökte Tiansgården i form av De`Gubbs som har tolkat och tonsatt Axel de la Nietze dikter med sång och musik på Olofströmdialekt i början av 1900-talet.

Erika Giselsson förläste om Axel de la Nietze liv medan maken Åke och sonen Martin sjöng Axels dikter…ja i en dialekt som var lik dialekten ute på Listerlandet.

Erika berättar, Axels föddes 1878, men växte upp på “Stubbaborpet”, som ligger på vägen mellan Vilshult och Nyteboda. Det mest avlägsna torpet i socknen. Föräldrarna arbetade på Harasjömåla gård.

Axels far dog när Axel var mycket ung. Sin skolgång gjorde han på Näbbeboda skola. Därefter fick han en drängtjänst hos bönderna i trakten, troligen fick han här varma känslor för djur som han har beskrivit i dikten ”Du goa ko”.

Runt 1897 så beger han sig till Stockholm. Får arbete som polis! Men fångar ingen bov, efter 6 veckor så fick han sparken. Sen jobbar han på en bro, därefter över till Australien, blev guldgräveri, fårklippning. Åker till Europa, textilfabrik i Polen, tobaksfabrik i Spanien under några år.

I början av 1900-talet var Axel mycket aktiv inom den svenska arbetarrörelsen när han var i 25-årsåldern. Axel var smart och började bli farlig ansågs det. Han svartlistades på svenska arbetsplatser.

Men han gav sig ut i världen igen. 1922 i Amerika här hände mycket, var kyrkogårdsarbetare 7 år i Chicago, jobbade som rallare, filmskådis, språklärare och journalist. Axel blev vän med den kände Jack London och drev en fäktskola för damer i Los Angeles. Efter ca 12 å i USA återvände han hem till Sverige.

1939 gav Axel på eget förlag ut sin enda bok: “Svart Granit – Berättelser från Stenbäraland”.  Enligt sägen så kunde man på denna stenrika mark förflytta sig flera km utan att vidröra marken, bara genom att hoppa på stenarna.

Mot slutet av sitt liv arbetade han som skribent för “Småbrukarnas tidning” och “Kristianstadsbladet”.

Axel var aldrig gift, trots det var han far till ett flertal barn.

Axel de la Nietze dog fattig i det lilla samhället Immeln i december 1956 och ligger begravd på Jämshögs kyrkogård.

Vi tackar De`Gubbs familjen Giselsson för en trevlig och rolig eftermiddag.

18 oktober 2015

Text o bild Peter Lennartsson

Snapphanarnas kvinnor intog Tiansgårdens trädgård.

 

Inför ett hundratals förväntansfulla besökare, spelade vuxenskolans teatergrupp upp en utomhuspjäs ”I Snapphanetid – kvinnorna bakom männen”.

En föreställning som utspelar sig i snapphanetidens Göinge på 1600-talet.

Författare som Cederborg har inspirerat till handlingen, där kvinnornas situation i det oroliga 1600-talet står i fokus.

Manus: Lena Pearson, regi: Agnetha Larsson.

Ett lustspel som knappast kan spelas på en bättre plats än Tiansgården trädgård. Publiken stortrivdes och gav den 17 man starka ensemblen uppskattande applåder.

Teaterföreställningen var ett samarbete mellan Bromölla Musik och teaterförening och Ivetofta Hembygdsförening.

7 juni 2015

 

Höstsamkväm 2014

Hölls den 19 oktober i Tiansgården. Lars Thulin från Maglehem berättade inför ca sjuttio personer humoristiskt om hur våra kungar o drottningar egentligen mådde.